Med den gedigna trilogin ”Landet utanför: Sverige och kriget” har författaren och historikern Henrik Berggren skapat ett standardverk om förhållandet i Sverige under andra världskriget.
Tidigare har han skrivit två hyllade biografier om Olof Palme och Dag Hammarskjöld.
Nyligen var han på besök hos Alingsås Humanistiska Förbund och bland de cirka nittio åhörarna i Equmeniakyrkan denna kväll fanns även många icke-medlemmar.
Henrik Berggren drar mycket folk när han är ute och håller föredrag. Och lika lätt och ledig som böckerna är skrivna är även hans muntliga berättarstil.
Henrik Berggren är mån om att komplettera de historiska analyserna med samtida källor. Vissa personers dagböcker och texter följer läsaren genom alla tre delarna, som Astrid Lindgrens krigsdagböcker och Arvid Rundberg bok En svensk arbetares memoarer.
Vi får därigenom en skildring av hur människor i Sverige verkligen upplevde de olika faserna i kriget, utan eftervärldens facit. Till exempel var läget ganska lugnt och oron inte alltför stor efter de inledande krigshandlingarna där Polen besattes av tyskar och ryssar.
I april 1940 blev oron desto större när Tyskland ockuperade Danmark och Norge. Sverige var nu nära att dras in i kriget och gjorde det på sätt och vis cirka ett år senare då tyskarna anfallit Sovjetunionen och krävde att få transportera Engelbrechtdivisionen (15.000 man) genom norra Sverige. Det orsakade den så kallade Midsommarkrisen då Sveriges neutralitetsprinciper ställdes på svåra prov.
Henrik Berggren berättade också om den nazistiska rörelsen i landet. Många tyskvänner menade att om man lät tyskarna ta över i Europa så skulle det bli ordning och reda. I och med Tysklands anfall på Sovjetunionen var det dock många som insåg att tyskarna ingalunda stod för ordning och reda, snarare död och förstörelse.
Så småningom blev även judarnas öde allmänt kända och det fruktansvärda andra världskriget satte spår som påverkar oss än idag.
Journalisten, författaren och historikern Henrik Berggren.